... att du är så liten i det stora universum, att varje fotsteg knastrar under dig, att det döljer sig något magiskt och unikt i mörkret, att titta på något utan att se det ordentligt, att man när som helst kan snubbla och falla i mörkret, att om du ville, skulle du kunna springa hur långt somhelst, vinden mot ditt ansikte och det är så kallt att det gör ont, lycka när du tar på dig dina mjuka fluffvantar som verkligen värmer, att folk tittar lustigt på dig för att du har halsduken så högt upp det går och mössan långt ner över pannan så att bara ögonen syns, Det är känslan av att gå hem en mörk december eftermiddag. Ibland finns inget härligare <3