Usch, idag börjar det. Minst sju veckor av lidande, och det är mitt fel. Det är så klart inte bara mitt fel, men lite. För jag är en av de som varje år säger: Det här suger, aldrig mer! Inte ett år till. Kan de inte bara ge upp? Snälla... Men ändå sitter jag där till den första omgången. Trots att jag vet att jag kommer hata det. Trots att jag vet att Sveriges musiksmak suger. trots det sitter jag och tittar på Melodifestivalen. Jag är en svag människa.. en mycket svag människa... Nu sätter jag mitt hopp till Salem Al Fakir och hoppas att Sverige inte röstar vidare nån diva i tight klänning (läs Charlotte Perelli, Carola you name it) så att jag slipper skämmas ögenen ur mig de närmaste halvåret. 

Snälla hata mig inte för att jag ger skiten tittarsiffror. Det är inte mitt fel... Det finns godis framför tv:n!

Update: Kärlek till folket! De röstade på Salem ^^ Det finns hopp helt enkelt!