Jag brukar ju påstå att mitt liv är ganska så händelselöst och average, och det är det ju. Men ibland händer saker som bara gör att man känner sig lite unik, även om detta händer alla. Typ när en 40-årig byggarbetare busvisslar på en, när man får mvg på läs och hörförståelse i både engelska och franska, när man får ett gulligt sms av någon man inte har nån kontakt med, när man går på ett möte och upptäcker att man inte har någon aning om vad det handlar om, utan nickar när kaggnisterna gör det. När man sitter på skolgården en ledig dag och blåser bubblor, som när man var liten och bekymmer inte existerade eller när värmen kommer mot när man kliver av bussen och ska cykla hem. Förresten har jag och Sebbe kommit fram till att våra liv slutar när vi stiger av bussen här i Ljungbyholm. Vi får nog umgås lite mer...


Checka bilden på Emmi, som lät mig vänta i 40 minuter utanför CIS, HÄMND