Blev skickad till kuratorn idag. Eftersom jag är kamratstödjare trodde jag att det hade nåt med det att göra. Kommer dit och det första hon börjar prata om är depressioner. Jaha, tänker jag, det kan väl inte va mitt ansvar att ta hand om sånt? Sen börjar hon prata om olika sätt att hantera smärta, där ett sätt är att skära sig. Nu tycker jag att det börjar bli lite konstigt så när hon frågar om jag förstår säger jag att jag inte hänger med i samtalsämnet längre.
-Vi här på skolan finns för din skull, så om det är något DU vill prata om är det bara att säga till.
-Jaha, okej, men det var ju du som ville prata med mig?
-Vi blev kontaktade av en lärare om dina armar och att du verkat nedstämd på sista tiden.
Vänta, va? Mina armar? Vad pratar kvinnan om? Kollar ner på mina armar och ser rivsåren min katt gett mig. Herregud säger jag bara. Tog ett tag att få henne att förstå att det var rivsår och att jag inte börjat skära mig, att jag inte var nedstämd utan förkyld. Så nu är jag under uppsikt för att de ska kunna se fler depprisionssteg direkt...