Nu lurar inte längre paniken runt varje hörn, utan snarare äventyren. Jag vet att de är nära och nu måste jag bara förstå dem så att jag får tag i dem. För helt ärligt är inte mitt liv tillräckligt kaotiskt nu för att fungera, allt segt, stelt och grått och jag vill ha färg, finnurligheter och fantasi. Men nu känner jag äventyren närma sig och jag har ju ett sjätte sinne för sånt. Lite kort: Gud nåde den som står i vägen för mina äventyr.